Japp, så var det dags...Isac och hans flickvän har fått en pytteliten lägenhet i Linköping...

Eftersom vi bor i södra Östergötland så blir restiden till gymnasiet i Linköping föööör lång.

Att varje morgon åka hemifrån 06.05 är lite segt:(

Men nu så...."inskolningen" har börjat. Vi tar det lite lugnt i början, jag menar , mat ska handlas  och lagas...Tider ska passas, ingen förälder som påminner.

Än så länge funkar det bra...

Eftersom Isac äter enl. LCHF så är vi inte lika rädda för dippar...men med en pizzeria tvärs över gatan så står frestelserna som spön i backen!

Det är alltid svårt att släppa taget, vare sig ens barn har diabetes eller inte...

Ha det så bra därute i cyberrymden:)

(Vill tacka för mina biobiljetter och tack till er som röstade)

Att göra en snöängel är lätt...men att komma upp utan att ängeln blir förstörd....det är en konst:)

bor i vår by. Dom är 75 + och syskon, bor i ett fint rött hus med varsin ingång och jag antar, varsin del av huset.

Dom är sååå energiska...små smala tanter som odlar grönsaker och blommor. Klipper buskar och häckar,krattar vare sig det behövs eller ej, gör även små mönster med krattan på vår byväg av grus. När man cyklar förbi så cyklar man intill kanten för att inte förstöra deras "jobb"

Adventsgranoch adventsljusstakar sätts upp till 1:a december och stjärnor hängs på plats i de två köksfönstren.

Den 15/1 åker stjärnor ner och stakarna får lämna plats för prydliga krukväxter.

Granen får dock stå kvar till 1/2.

En gång/ månad åker kläderna ut på en stång på den gemensamma balkongen.

En gång /vecka, under den varma årstiden,  hänger vita fina rejäla trosor, linnen o dyl på torksträcket.

Efter fredagsstädningen, som börjar tidigt på morgonen, åker damerna in och handlar på torget i Kisa...Då kommer fiskbilen, ostbilen och andra roliga bilar dit.

Vad har nu detta med diabetes att göra...nä just ingenting...blir bara så fascinerad av detta.

Själv städar jag när jag har lust eller absolut måste. Garderoberna skriker på hjälp emellanåt... Krattar jag jag när första vårsolen visar sig..en stund, sedan är det inte roligt längre

Buskarna får ungdomarna klippa.

Ljusstakar och adventstjärnor åker upp och ned när tid finnes...och ger plats åt halvvissna krukväxter som som gapar efter vatten:(

 Jag är nog en aning odisiplinerad, kanske dåligt tålamod...hmmmfår jobba på det!

Ha det gott i cyberrymden!

                                                                                 Vår byväg

Så var man tillbaka i vardagen igen...Lite öm i kroppen,det blir intensivträning i backarna. Vädret har varit härligt även om kylan var lite väl sträng under några dagar.

För Isac har det fungerat bra förutom att blodsockermätaren var känslig för kylan och ville inte funka om det var för kallt, även insulinet var svårt att förvara.

Är det någon som har ett tips?

Kul att se att flera har kommit igång med bloggar...Det är intressant att läsa om er och era liv.

I morgon ska Isac på sin 9-månaders kontroll...alltid spännande.

Han är inte förtjust i venprovstagningarna...höll på att svimma sist, men det ska nog gå bra.

HbA1c var 5,9 förra gången, får se hur det ligger nu...det har varit en del testande...

Isacs flickvän Elle och jag i Hundfjället.

Var idag på 9-månaders kontroll med Isac ( det låter som om dom skulle kolla om han kan sitta än)

Nåväl....8 rör blod fick han lämna ifrån sig. Denna gången gick det bra, han blev inte sååå vit i ansiktet.

HbA1C på 6,4..lite högre än sist(5,9)

Men...det har varit jul och skidsemester och som sagt...lite testande.

Vi fortsätter med LCHF kost,det funkar bra och Isac är insulinfri de flesta dagar.

Han vill helst inte ta insulin i skolan, vill undvika att bli låg...så han håller sig till det kolhydratfattiga.

Hej hopp!

I dag tog vi, min man och jag, en heldag....Vi har varit på auktion:)

Den började vid 12 på dagen och slutade 20.30!

Helt slut körde vi hem 7 mil...

Ungdomarna hade fått "anvisningar" om mat o dyl.

Köttfärsen låg ostekt, det var bara katten som varit och gnagt på påsen.

Dom hade i stället ätit fil och flingor..och varma mackor!

Trött blir man, och vissa av dom tycker att dom kan flytta till egen lägenhet:(

-Vi ville vänta tills ni kom hem...ska vi äta middag nu?

Hmmmm, när åt vi middag vid 22.30-tiden senast?!

Lata ungar! Ibland är kilopriset lågt!

Nu sover dom dock...och ...ok , dom e´ganska härliga i alla fall♥

Ikväll har vi haft filmkväll...Arn 2.

Ungdomarna tyckte att den var bra (förmodligen för allt svärdande)

Äkta maken gick efter en halvtimme...och jag tittade färdigt för att kunna jämföra med böckerna:)

Givetvis är böckerna mycket bättre, så är det nästan alltid tycker jag.

Men...filmen är värd att se.

Jag , och fler med mig läser dina blogginlägg!

Tyvärr går det inte att kommentera, så jag skriver här till dig!

Kul att det går framåt för dig! Det känns väl ändå lite skönt att ha liiite kontroll?

Eller??  Diabetes är ju en skittråkig sjukdom...men det går ju att göra något själv.

Jag tänker på dom som tex har nötallergi...det räcker att någon öppnar en påse nötter på bussen...så svullnar hela halsen igen och det går inte att andas!

Hmmm, lätt för mig att sitta här och skriva om diabetes (slå mig gärna i huvudet!) försöker bara att tänka positivt.

Vad jag menar är att du till stor del kan styra sjukdomen själv, till skillnad från många andra sjukdomar.

Fortsätt att skriva, det är kul och intressant att läsa:)

Hälsningar Jeanette

Lite sorgligt...men ändå skönt!

Vi har ju hela tiden varit inställda på att valparna ska flytta.

Det har blivit mycket kel och promenader men även mycket valpmatskokande och hundbajsupptagande:(

Så nu har vi gjort allt för att hundarna ska få så bra hem som möjligt:)

Just nu är det väldigt tyst här...

14/4-08....ringde till vårdcentralen direkt på morgonen...lika bra innan Isac vaknar, för han kommer att protestera!

Förklarade läget, Isac dricker massor, pinkar massor och har gått ner i vikt...

Fick tid några timmar senare.

Läkarn tyckte att jag var en "orolig morsa"   Tacka sjutton för det!   

-Nä, jag tror inte att du har diabetes, men du får vänja dig av vid att dricka så mycket...Men...för ordningens skull så kan jag inte skicka hem dig utan att vi tar ett blodsocker och lite andra prover.

24.5 i blodsocker...och upp till akuten.

Under den 7 mil långa resan for det många tankar i våra huvuden, Isac´s , min man Örjans och mitt.

Vi satt tysta den mesta tiden, Isac "messade" sin flickvän... Örjan bröt tystnaden med: Detta är inte hela världen, nu får vi göra det bästa av detta....och så började vår resa ....

(Om jag har lyckats få in en bild så är det Isacs första dag i Linköping)

Vår son Isac, 17 år, fick diabetes i april och vi låg i Linköping...Härlig personal och finfin omvårdnad, som både Isac OCH jag fick ta del av.

Kuratorn rådde oss att söka vårdbidrag,men via flera kontakter på nätet så förstod vi att chansen att få vårdbidrag var ytterst liten. Men vi skickade in alla papper...sedan var det bara att vänta. Eftersom vi var helt inställda på att få ett nej , så samlade vi på oss massor av argument...för vi tänkte minsann överklaga/(ja, jag ÄR av den jobbiga typen:)

Efter 6 månader dimper så BESLUTET ner i brevlådan...och vi fick 1/4 vårdbidrag..och detta fram till april- 09 .

Sååå.....Isac tog verkligen detta på allvar ...-Du är ju min vårdare nu så kan du fixa lite ägg o bacon???

-Ehhh , tror väl inte riktigt att det är så man menar?!

Men försök att övertyga en 17-åring!!!!!

Denna 17-åring, vars rum ser ut som ett bombnedslag....

Han har aldrig förstått vitsen med garderober, utan kör mer med horisontell garderob(läs, golvet) I dörren möts man av en styck halvfuktig badhandduk, som förmodligen har luktat riktigt gott en gång i tiden...smutsiga OCH rena kläder i en salig röra...en lapp om klassmöte(ooppps! det var visst för två veckor sedan) cd-skivor och diverse annan bröte.

Och alla små blodsockerstickor....överallt:)

Det vittnar i alla fall om att han tar blodsocker ganska ofta...duktig gosse!

Men...som nummer sju i en syskonskara så vet vi hur fort detta kan ändra sig...    En dag vaknar man ...och rummet är städat, tvätten ligger i tvättkorgen..men jag hoppas att blodsockerstickorna ska finnas kvar!

För dom få du nog dras med min vän:)