När jag fick diabetes så, stöttade min familj mig jätte mycket. Min bästis kom och hälsade på mig nästan varje dag på sjukhuset. Visst var det inte kul att få diabetes, men det skulle varit svårare utan min familj.  Min bästis brukade göra i årdning mina sprutor och blodsockermätare, men nu har jag bytt skola, och som tur är så har jag en ny kompis som brukar göra i årdning de nu:D Men framför allt har min familj varit till såå stort stöd för mig! Tack, tack!

I love my family!