Nu har vi föräldrar bestämt att det är dags att försöka "börja lugna ner oss".

Vi försöker ge honom lite mer ansvar och frihet. Att själv mäta när han känner att det behövs.  Givetvis alltid vid måltider, men därimellan.

Igår var han inne hos grannen. Jag lät han vara där i flera timmar. Gick här hemma orolig och ville inget hellre än att springa över och mäta. När han kom hem frågade jag honom om han ätit någonting där. Ja svarade han och mitt hjärta flög upp i halsen. Men han hade klarat sig finfint :-) Ätit pyttipanna och tagit sitt insulin. visserligen för lite, men han gjorde det!!!  För honom var det som den naturligaste sak i värden, vilket kändes så skönt!!