Jag började kvällen igår, pigg som aldrig förr. Jag spurtade 5km på löpbandet och körde ett hårt pass med mage och rygg. Ett pass som är precis så hårt som jag brukar köra. Inget annorlunda där. 

Det finns ingen dusch på gymmet jag går på (kommunens) så jag fick låna kompisens dusch så jag slapp åka hem innan jag skulle tillbaka igen. Planen var en nykter utgång för mig del. Jag behövde träffa folk, men skulle upp och jobba dagen efter.

Efter att ha druckit två mtn dew och en jolt cola känner jaga tt något är fel. Känner efter noga och inser att jag ligger lågt, lägre än vanligt. Får tag i lägenhetsinnehavaren och vi rotar fram juice i kylen. Tar sedan ett blodsocker, 1.6 visade mätaren. Dricker upp resten av juicen, tänkte öppna colan med men fick först ett nej. för den skulle han ha som bakfylle käk i morgon. 

Efter en stunds diskuterande fick jag honom att tänka efter.. Jag ansåg att det nog var smartare att ge mig ett glas istället för att jag kör över någon på vägen hem. Det höll han väl tillslut med om. 

Mitt i allt detta kommer en annan kille som jag bara sett flygtigt tidigare, jag hade tidigare på kvällen hört en diskussion han haft med en annan person. Han pratade om kolhydrater och han pratade om det på ett väldigt diabetesvänligt sätt. Men då plockade han fram sin fina Animas 2020 och jag blev lite sentimental och funderade på om jag inte ska ta tillbaka min. 

Sedan fastnade jag i många diskusioner med den här killen, det är en sådan befrielse att diskutera just diabetes med någon som vet hur det är. Hur ensam man känner sig och hur fel allt kan bli om man har slarvat vid fel tillfälle. Känning när man övningskör på körskola är ett av de klantigheter vi diskuterade.