Font Size

Cpanel
Hem Bloggar Det går inte alltid som man tänkt sig.

FootPrint

Delar med mig av erfarenheter och tankar som rör diabetes. Själv fick jag diagnosen som 13-åring, och hade några jobbiga första år. Vilket jag kontrar nu med att berätta och förklara för så många jag kan.

Det går inte alltid som man tänkt sig.

Postad av den i Min diabitblogg
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 245
  • Prenumerera på uppdateringar

Sommaren börjar ta vid, värmen strömmar in och livet leker. Jag har nu i helgen flyttat in till min aldeles egna, fantastiska lägenhet. Det känns som att livet är på väg åt rätt håll igen, nu mår jag bra.
Trots att jag kommer att tillbringa kommande vecka på luftmadrass, då sängen inte levereras fören i slutet av veckan.

I Lördags var jag coh en kompis inne på Ikea, jag hade på morgonen bytt slangset och det verkade funka bra. Väl inne i Kalmar inser jag att "jisses vad högt jag ligger".  Känner insulindoften och ser att fästet läcker. "f-n, vad ska jag nu göra?" Jag hade fått låna mammas bil, min har inte dragkrok. Där har jagi nga extra set, i min bil finns det alltid något extra slangset ifall det jag använder skulle strula.
Får lite panik när jag mäter blodsockret till 32.3, gör en vild chansning, går in på apoteket för att se om de kan hjälpa mig. Jag har penn-recept där, men problemet är att jag inte har några kanyler. Men ack vilken tur jag hade, de hade ett paket kanyler som var felskickade (de hanterar ju inte den varan längre). Då jag inte hade några kanyler på recept fick jag betala varan så 116:- senare är jag lugn. Långtidsverkande och snabbinsulin är fixat. någon timme senare mår jag otroligt mycket bättre, pumpen i bilen och pennorna i väskan, viktigast av allt. Vattenflaskan!
Vid högt blodsocker är det viktigt att dricka, vatten hjälper till att sänka kopiöst höga blodsockervärden.

Jag skrämde nog kompisen jag hade med mig, men jag orkade inte ta mig in till akuten och vi var 4 mil hemifrån. Så jag löste det på mitt sätt och tjejerna på apoteket gjorde min dag. 

Problemet som var med pumpen var att slangen hade vikt sig, aldrig kommit in under huden. Jag använder plastnålarna då jag inte alls trivs med stålnålarna, trots denna händelse (det var inte första gången det hände, och det är garanterat inte sista gången det händer) kommer jag att fortsätta med mina plastnålar.

 

  • Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar

Lämna kommentar

Gäst lördag, 25 maj 2013


Senaste kommentarer

Hej, jag är en tjej på elva år och jag fick diabetes år 2011 så jag har haf...
Hejsan Jag är en 16 årig tjej som har haft diabetestyp 1 i 9 år nu i mars....
Hej lillamalins! Jag har haft min diabetes typ 1 i över 60 år. Kanske tycke...

 

Följ oss på Facebook