Delar med mig av erfarenheter och tankar som rör diabetes. Själv fick jag diagnosen som 13-åring, och hade några jobbiga första år. Vilket jag kontrar nu med att berätta och förklara för så många jag kan.
Jag vet om jag ska vara ärlig inte riktigt vad som har hänt med tidigare inlägget. det har försvunnit upp i det stora blå någonstans.
Ikväll är jag trött, det var länge sedan jag var så trött psykiskt, det har vart en lång helg i diabetessyfte. I Lördags stod jag och några kollegor och delade ut diverse information om diabetes och vår lokala diabetesföreningn. Tyvärr fick vi en dålig placering, men vi fanns där och vi visade att vi finns och att det inte bara är gamla stofiler som finns i styrelsen.
Idag (söndag) hade styrelsen med hjälp av några föräldrar till barn med diabetes, annordnat en familjedag. Planerna för dagen var segling, tipspromenad, brännboll och lite grillning. Men då vädergudarna inte fanns med oss idag fick segligen utebli. Men dagen blev otroligt lyckad och totalt var vi en 45-50 personer som samlades i seglarstugan i Färjestaden, vi gick tipspromenad, grillade och några av oss gav sig in i en brännbolls match.
Barnen fick träffa andra barn med diabetes och föräldrarna fick byta erfarenheter med varandra. Det verkar som att folk börjar få upp ögonen för det, att barn måste få träffa andra barn i samma situation.
Hur ser engagemanget ut i era föreningar runt omi landet?
Följ oss på Facebook