Igår hade jag ett besök hos min läkare och min ssk. Jag måste nog säga att jag har världens bästa diabetessköterska, även min läkare är otroligt duktig. Har träffat rätt och trivs fantastiskt bra med dom båda två. Jag är öppen och älskar att testa på nya saker, spontan till tusen och bryr mig inte ås mycket om vad andra tycker och tänker.

Tidigare, då hade jag stora problem när det gällde min diabetes. Men idag är det något jag nästan kan känna mig lite stolt över. Jag har slagits med den, under flera år höll vi på. Jag var ovän med min egna kropp, men tillslut insåg jag, att det här är inte bra. Jag mår inte bra, jag måste göra något drastiskt med mitt liv.

Jag bytte då till pump, något som förändrade mitt liv. Pumpen är och kommer alltid att vara min bästa vän. Även om jag är otrogen och använder mig av pennor för stunden.

Från att ha gått på Humalog och de månader jag haft pennor, även Levemir under många år fick jag igår byta till NovoRapid och Lantuz. Än så länge mår jag fantastiskt, långtid klockan 5 varje kväll (vilket jäkla tid, men jag kommer väl in i det) istället för morgon och kväll. I morse vaknade jag på 7.5 ett riktigt bra värde om jag får säga det själv. Inte toppen, men absolut inte högt. Nu gäller det bara att komma ihåg den här Lantuzen varje kväll och inte bara ibland. 

Mitt HbA1c var lägre än väntat, 63 tror diab. ssk räknade om det till ungefär 7.2 vilket är det högsta värdet jag haft på 6-7 år. Men den här gången vet jag varför, jag har legat fruktansväer ojämt de månaderna jag tillbringat i Usa. Nu har jag äntligen möjlighet att få lite ordning på det igen.

Nu sitter jag här i kökssoffan och funderar på vad som ska hända här näst. Vad vill jag mer göra med mitt liv? Resa! Det är inte ens något jag funderar på, det är något jag ska. Jag ska försöka spara så mycket jag bara kan av det jag nu får in. För att senare kunna ge mig ut och resa. Min plan är att tågluffa i Europa, Usa eller Indien (varför inte alla tre?) och jag tänker göra det ensam. Upplevelsen över att ha vart ensam i Usa har fått mig at fundera, och inse att jag klarar så mycket mer än vad jag tror att jag gör. Allt går bara man vill! Ge inte upp när det blir jobbigt, kämpa och belöna dig när det jobbiga gått över.