Delar med mig av erfarenheter och tankar som rör diabetes. Själv fick jag diagnosen som 13-åring, och hade några jobbiga första år. Vilket jag kontrar nu med att berätta och förklara för så många jag kan.
Jag klickar ofta runt på olika bloggar och sidor som har med diabetes att göra. Det finns en hel uppsjö av dom, vissa är bättre än andra. Men något som är vanligt återkommande i många av bloggarna är meningen "Jag hatar diabetes".
Den meningen är så fel i mina öron, att hata något är ett otroligt starkt uttryck. En känsla man absolut inte bör missbruka. Idag slänger många ur sig ett "Jag hatar dig" utan att fundera över vad det egentligen betyder.
Jag skulle aldrig för mitt liv kunna hata något som har med min kropp att göra. Jag lever en dag i taget och gör det bästa av situationerna. Absolut, även jag har dagar där jag vill gräva ned mig i en grop och aldrig mer komma fram. Men istället för att hata och på så viss ställa till med ett större problem än vad det redan är. Då försöker jag bli vän med den där bölden som kommer följa mig för resten av mitt liv.
Mitt tips; hata inte, bli vän med din kropp. Vissa dagar är tyngre än andra, men acceptera den du är och se möjligheterna och inte problemen.
Jag håller med dig, och ja, man måste acceptera det man drabbas av. Om det så skulle vara någon annan obotlig sjukdom, man får göra det bästa av situationen helt enkelt.
Genom mitt jobb har jag sett så otroligt många baksidor av livet och ska man va rädd för de, ja då skulle man inte våga lämna sängen.
Folk som accepterar och lär sig att leva med sina problem. Det är inte roligt att hamna i rullstol, men inte gräver alla ned sig för det. Inte ens hatar det anledningen till att de hamnade i rullstol. Dom accepterar och lever vidare, gör det bästa av situationen.
Alla har vi olika åsiker och tur är väl det =)
Jag kan inte hata något som har med mig och min kropp att göra, jag lär mig att leva efter vad som händer.
Men jag förstår hur du menar och även jag skulle tycka mindre om allt som sker om något av mina eventuellt kommande barn skulle vara inblandade =)
Detta inlägg är mina åsikter och jag hatar inget som har med mig och min kropp att göra. Kommer nog aldrig att göra det, är uppvuxen med att "leva efter vad som händer". Planera om dagen efter det som sker, har jag en skit dag. Då får jag planera efter det, diabetes blir i mina ögon, vad man gör det till.
Följ oss på Facebook
Underbart inlägg JaHillwe!
Mest impad är jag över att Du tar tag i kraftuttrycket "att hata". Jag håller helt med Dig!
Ibland kan det vara riktigt upplyftande att läsa gamla böcker. Den antika berättelsen Illiaden börjar med raden: "Sjung o gudinna om vreden som brann hos pelliden Akilleus" Om man undrar över ordet hat, så kan man läsa om Akilleus hat.
Sedan håller jag också helt med Dig om att ju förr Du lyckas acceptera det faktum att Du har diabetes, desto mer tid av Ditt liv lyckas Du spara!
I sammanhanget kan det också vara nyttigt att tänka på att det är väldigt många människor idag, som har någon defekt.
Det kan också vara värdefullt att tänka på att det egentligen inte finns någonting som säger att just Du skulle bli en i alla avseenden perfekt varelse. Diabetes lär Dig att tänka lite annorlunda. Men det lär Dig också att uppskatta saker som alla borde uppskatta, men som alltför många tar för självklart.
Må livet vara Sig nådigt!
slitmans