Jag har tappat motivationen, jag är nere i en svacka som jag hoppas komma ur fortast möjliga. Inget är roligt, jag tar inga bls, jag pendlar som aldrig förr och jag skiter lite i vilket.

Antingen är det "bara" för att jag är nere i en svacka, i sådanafall borde jag komma ur den snart. Motivationen går verkligen upp och ned. Vissa dagar är det bra, andra är det sämre. Min senaste vecka har vart totalt down.

Men för att orka komma ur svackorna, då måste vi tillåta oss att må dåligt ibland. Man får ha dagar då högsta önskan är att kasta pennorna/pumpen i väggen och springa därifrån. De dagarna är minst lika viktiga, som de dagar som flyter på utan ett enda problem. Balansen finns där, två steg fram, ett tillbaka. Man måste tillåta sig att ha en dålig dag.

Allternativ nummer två, är att jag stressar för mycket. Jag jobbar jämt och när jag inte jobbar så hänger jag på gymmet, i löpspåret eller i simbassängen. Jag har blivit manisk, träning är bra. Men inte i överdrift och jag känner att jag är där nu. Det enda jag gör är att träna och jobba, jag måste hitta något annat att göra. Annars kommer jag ha stressat sönder innan sommaren kommer och det är sommaren som är viktigast. Det är då jag verkligen behövs på jobbet.

Vi måste vara rädda om oss, men på samma gång måste vi tillåta oss att ha fel och ta steget bakåt ibland. Vi måste hitta balasen.