Hej Ya Helloa (- Palestinsk dialekt)!

Jag har tagit gott om tid på mig innan jag svarar. Det beror egentl mest på att jag varit i Brasilien i 7 veckor (kollat natur o jobbat som volontär) och har massor med material att bearbeta.
Du beskriver en dam som behandlas med samma insuliner som jag. Om jag har högre värden än 12 så brukar jag kompensera. För min del fungerar det bäst med att jag tar Novorapid. Antalet enheter jag tar räknar jag fram genom att ta "Siffran på mitt blodsocker" (mmol/liter) - (minus) 10 och multiplicerar med 0.75. Detta fungerar ganska bra så länge det uppmätta blsr-et ligger mellan 12 och 20 mmol/liter. Jag tar dock aldrig mer än 10 insulinenheter åt gången, och aldrig mer extrainsulin innan den förra dosen extrainsulin har i stort sett verkat slut (c:a 4 timmar). Sedan testar jag efter 1½ - 2 timmar igen.
Hur kroppen svarar på extrainsulinet beror väldigt mycket på vad jag gjort dessförinnan. Om jag suttit och jobbat framför datorn så går det ganska trögt att få ner blsr-et, men om jag varit ute och sprungit ½ mil eller vandrat i 5 - 8 timmar, så går det betydligt fortare. Jag har inte på väldigt länge (- inte sedan jag började med dessa insulisorter och detta sätt att räkna fram hur mycket extrainsulin jag ska ta) fått känningar till följd av att jag tagit extra insulin. Extrainsulinet brukar dra ner mitt blsr till någonstans mellan 8 och 10 mmol/l på c:a 4 timmar.
Om jag har ett blsr över 12 så och kompenserar enl ovan så brukar jag inte äta innan jag testat nästa gång - 1½ till 2 timmar senare. Det fungerar bäst för mig. Det är som Du säkert vet inte självklart att det fungerar lika bra på andra. Om man inte vet något om damen som hade problem så är det ju vågat att ge så mycket insulin som jag hade gett till mig själv. Jag tycker den dos Ni gav känns bra om Ni inte vet mycket om hur damen reagerar på sina insuliner, men jag hade inte föreslagit att hon äter något förrän hon testat igen 1½ - 2 timmar senare.
Jätteviktigt är ju att man kollar igen efter 1½ - 2 timmar.

Må livet vara Dig nådigt!
Slitmans

YaHilweh är ju arabiskt, är palestinskt språk liknande?

Tack för ditt svar, mycket intressant läsning. Ska försöka komma ihåg de tipsen och se om de fungerar på mig.
Det som skrämmer mig mest i äldreomsorgen är att man följer inte upp och tar ett nytt bls om i det här fallet tanten, inte mår dåligt och visar symptom vid nästa besök.

Tack för svaret / Ida

Hej YH!

Som Du såg, så har jag bott ett litet tag i Palestina. Det var inte mycket arabiska jag lärde mig, men en del blev det. Det var väldigt länge se´n jag hade anledning att fundera på språket, så jag har glömt mycket. Men när vi nu tar upp ämnet så kommer jag ihåg lite grand.
Arabiskan brukar man säga är ett skriftspråk. Det ska betyda att alla förstår det skrivna språket, men det uttalas olika i olika delar av världen (Arabien).
Ya helloa betyder min sköna, min vackra (ungefär). Om det säges till en man eller om en man eller något annat ord som är maskulinum så säger man ”Ya hello”, men om man säger det till en tjej, eller om en tjej så säger man Ya helloa (-eller hillwe, eller hillweh, eller hilloa). När arabiska ord skrivs med romerska bokstäver så gör man så gott man kan för att det ska låta så likt det arabiska ordet som möjligt när man själv eller någon annan som inte heller kan läsa arabiska säger ordet.

Det Du kallar för ”formeln” har jag tagit fram själv. Den baserar sig på mina egna försök att komma till rätta med blodsockret i olika situationer. Så Du kanske inte hittar den i tryck någonstans.

Ja det är egentligen rättså förfärligt hur lite människor i allmänhet vet om diabetes. Det bästa man kan göra är att lära sig så mycket som möjligt om sin egen sjukdom. Det är nästan bara diabetesläkare (- och d-sköterskor) som medger att våra tillstånd ofta är så olika att det nästan är olika sjukdomar.
Allmänheten vet det inte.
Det är också därför som jag bloggat om lite olika händelser i mitt eget liv, för att andra dels ska kunna få tips, och dels ska förstå att om man kan mycket om sin sjukdom, så kan man göra nästan vad som helst. Men för att våga göra saker behövs ibland lite extra kunskap.
Jag har nå´n gång varit ute och föreläst om diabetes. Jag har kallat ämnet: ”Låt inte Din diabetes bli något hinder” – Ganska fantasilöst namn, men budskapet är tydligt.

Nu ska jag ut och träna.

Må så gott
slitmans