Jaha, så kommer man hit in på sidan igen, jag blir alltid lite konstig i huvudet när jag loggar in här, diabetesen är inget jag gillar att prata om, jag har aldrig klarat av det något vidare. Så jag har ju inte varit inne på en jäkligt lång tid så tänkte berätta vad jag har haft för mig: I somras besökte jag Norrland, helvetet på jorden (förlåt alla norrlänningar hoppas ni inte tar åt er) och så var jag på Öland, lycklig. Skolan började, jag började nian, hösten gick fort och innan jul någon gång var jag uppe i Jkpg för att kolla HbA1c... det låg på 11. Jaha, jippi tjohej eller något ? Det höjdes verkligen något så inni bomben, dom började snacka om inläggning igen, jag blev förbannad. DET FUNKAR JU FÖR FAN INTE! Vill jag skrika åt dom, DET GÅR INTE! Men det har sänkts sig nu, någorlunda iaf. Jag ska försöka att få det bra, försöka så gott jag kan. För jag vill må bra, jag vill. Allt är inte så lätt bara, det är inte enkelt att bryta ur gamla vanor som sitter inne, det tar tid, och under tiden kan man falla. Men jag antar att knepet är att aldrig ge upp, bara fortsätta framåt, titta aldrig tillbaka, gör saker du vet kan hända, inte saker som du vet är omöjliga. Ställ inte för höga kvar på dig själv, det gör dig bara besviken. Börja smått, klara det och beröm dig själv. Mamma vill belöna mig med en Londonhelg om mitt HbA1c ligger bra vid skolavslutningen, och det skulle jag inte tacka nej till. Så man försöker, för man vill. Slutar man... så vet man inte om man hittar tillbaka.