Inspirationen är på minus ljust nu. Jag har ingen lust, jag vill inte. Det här med diabetes är jävulens sätt att straffa mig. Men ändå reder jag ut det, jag jobbar alldeles för mycket, är otroligt engagerad och drar i allt jag kan komma åt när det gäller föreningen. Men engagemanget med min egna hälsa är på minus, mitt humör är i botten och mitt blodsocker hoppas som aldrig förr.

Visst, man måste tillåta sig att ha dåliga dagar, men just nu har det pågått för länge. Jag jobbar 100-140% och därtill försöker jag hinna med föreningslivet, ska stå i en monter på Barnensdag och visa vad vi gör i föreningen, medan jag på samma gång ska vara glad och trevlig tillsammans med familj och pojkvän. Jag känner att jag stöter undan pojkvännen då jag inte mår bra själv. 

Svaret är egentligen enkelt, ta det lite lugnare.. Men så lätt är det inte. Jag har kommit in i rytmen där det gäller att stressa, jäkta och göra så mycket som möjligt, så bra som möjliugt på så kort tid som möjligt.. Det fungerar inte i längden, men det var så jag levde i Usa.

I morgon klockan 9.00 ska vi hämta upp Maria innei Kalmar för att sedan sätta oss på flyget och bege oss till Stockholm där riksstämman går av stapeln. På söndag, då fyller jag år. Men jag har inte ens hunnit att reflektera över det. Lägenhetskontraktet, det skrev jag på igår efter att i förra veckan ringt och tittat på lägenheten.. den 1/7 flyttar jag in, då ska jag försöka för hela mitt liv att ordna upp allt. Att ta tiden med mig själv, sätta mig ned och få lite ordning på det jag behöver. Just nu känner jag för att lägga mig ned och gråta, det är tungt. Men det går. Det måste gå, jag är inte den som ger upp, jag är en stark individ. 

Sorry för gnäll, efter helgen blir det lite lugnare, då ska jag hinna reflektera allt som hänt den senaste veckan. För i sommar har jag inte mycket tid till det, kommr ha fullt upp.