Bloggar Ketoner.
FootPrint
Delar med mig av erfarenheter och tankar som rör diabetes. Själv fick jag diagnosen som 13-åring, och hade några jobbiga första år. Vilket jag kontrar nu med att berätta och förklara för så många jag kan.
Ketoner.
- Teckensnitts storlek: Större Mindre
- Träffar: 835
- Prenumerera på uppdateringar
Tredje försöket nu, jag har under en veckas tid försökt att knåpa ihop ett inlägg här. Ibland finns inspirationen, ibland inte. Nu har jag något att skriva om men lusten finns där inte, skrivlusten kommer och går.
Men tidigare i veckan var jag med om något obehagligt, första gången under mina tio år med diabetes. Under sex år har jag haft pump och som jag sa, det är första gången det händer mig.
På senare tid har pumpen strulat lite, inget farligt, det är sådant som händer. Det är ju ändå teknik det handlar om. Och pumpen är det dags att byta ut och uppdatera, den börjar bli till åren.. Men jag älskar den, var igår inne hos min sköterska och han sa att det syns lång väg att jag mår bättre med pumpen.
Under mina 8 månader i Usa hade jag pennor och blodsockret levde sitt egna liv. Men nu tillbaka på pump är det stadigare och mitt HbA1c är tillbaka där det var innan jag åkte.
Men vi går en vecka tillbaka, jag vaknar på morgonen med ett bra blodsockervärde, äter två mackor till frukost och beger mig sedan till gymmet som planerat. Det blir ett hårt pass med fria vikter, blodsockret ligger bra efter gymmet och jag äter en banan utan att ta extra insulin. Som jag alltid gör efter att jag tränat.
Sedan åker jag hem till pojkvännen en sväng, tacos var planerat till lunch (annorlunda lunch, jag vet. Men jag jobbade på kvällen). Vid ett tiden känner jag hur illamåendet komme röver mig, kroppen känns tung och jag blir bara trött och hängig. Tar ett blodsocker, 31.3 KETONER, jag vet att jag börjar jobba om någon timme så jag ger mig en stooor dos insulin hinkar vatten och väntar. Jag blir trött och när jag sett att blodsockret är på väg ned somnar jag i ca 20 minuter, pojkvänen satt bredvid hela tiden och höll ett vakande öga på mig. När jag vaknade en stund senare är jag piggare och mår mycket bättre. Faran är över, men blodsockret strulade som aldrig förr under dagen (inte så konstigt kanske).
Någon dag senare mejlade jag min ssk för att ta reda på hur man egentligen gör när det händer och han sa att hade jag ringt antingen honom eller 1177 hade de sagt att jag borde åka in. Jag hade haft första prio inne på akuten, att jag var dums om tänkte på jobbet i första hand och inte på mig själv.
Så vad har jag lärt mig av detta? Jo, kolla noga så pumpen fungerar som den ska och tänk på din egna hälsa före jobbet. Den här gången gick det väl men vem vet hur det går nästa?
Inloggning
Senaste kommentarer
Följ oss på Facebook
| © 2006-2013 Diabit |
Hem - Sök - Webbkarta - Kakor - Reklam |
|
|
Publiceringsansvar: Sam Nordfeldt Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. |
|
|
|
Webbproduktion: keylab.se |
|
Hej Yahillwe!
Jag läste Din blogg och kände igen allt. Jag ska försöka att inte bli alltför mångordig.
Fram till för c:a 10 år sedan så gick mitt blsr ner efter det att jag tränat hårt. För c:a 10 år sedan blev det allt vanligare att blsr steg kraftigt efter ett riktigt hårt träningspass. Jag kan börja träna med ett blsr på från c:a 6,5 till c:a 9,5.Om jag kör riktigt hårt så kan mitt blsr c:a ½ - 1 timma efter min träning vara 14 –15, utan att jag ätit något efter första blsr-testet (~ 6,5 – 9,5). Jag pratade med min diab.personal. De säger att man vet nog inte riktigt säkert vad det beror på, men troligen har kroppen frisatt adrenalin vid den hårda belastningen. Därmed skulle också energi i form av glukos har frisatts.
Det är nog ganska typiskt diabetiker att vi inte vill skylla på vår diabetes när saker inte går så bra. Fram till att jag var c:a 30 så vägrade jag att stanna hemma eller ens skylla på min diabetes när jag inte mådde bra p.g.a höga blsr-värden. Jag kunde gå till jobbet och vara krängd och elak. Och jobbade jag i det tillståndet så var jag krängd och elak och mådde dåligt större delen av den dagen.
När jag så småningom bestämde mig för att jag inte skulle gå till jobbet om jag mådde dåligt p.g.a. höga blsr-värden, utan istället ta så mycket insulin jag räknade med att jag behövde, och sedan bara vänta och ta det lugnt. Det brukade då gå över på c:a 2 timmar. När jag sedan kom till jobbet fungerade jag fint. Det visade sig att jag ställde till mycket mer besvär när jag gick till jobbet och mådde dåligt än vad jag gjorde genom att vara borta 2 – 3 timmar och kurera mig innan jag gick till jobbet. (Dessvärre blir det löneavdrag när man gör så = sköter sig på bästa sätt).