Nu har pumpen suttit vid min sida i två veckor och vi är redan bästa vänner, allt gammalt groll är borta och jag mår bra igen. Plötsligt är livet så mycket lättare och blodsockret så mycket jämnare. Det är fortfarande lite meck med att få till doserna ordentligt, men det tar sig.

När jag åter har pumpen i hander funderar jag på hur det kom sig att jag gick tillbaka till pennor alls, pumpen får mig att känna mig hel. All planering blir så mycket lättare, jag behöver inte längre fundera på om jag ska gymma i eftermiddag när jag sitter där vid frukostbordet. Jag kan istället ändra basalen 2h innan jag börjar träna för att motverka en känning på gymmet.

I Tisdags var det årsmöte med vår lokala styrelse, Kalmar-Öland med omnejd. Vår förtroendevalda ordförande valde att kliva åt sidan för den yngre generationen och nu sitter jag här, men klubban i högsta hugg. Tankarna snurrar, kommer jag verkligen att klara av det? Är jag tillräckligt organiserad för en sådan här uppgift? Funderade på det en liten stund, men kom fort fram till att "alla är vi nybörjare någon gång, jag kommer att lära mig".

Nu ska jag ta tag i dagen som återstår, frukost och sedanre blir det ens väng till Kalmar. Då jag igår lärde mig att telefoner simmar inte - trotts sim-kort! Så det blir till att inhandla en ny.