Just nu sitter jag här i soffan, nedbäddad med filt, täcka och en stor gosig hund i knäet. Förkylningen svepte över mig som vinden leker i träden, en varm sommardag. Jag kände på mig det här redan för några dagar sedan, mitt blodsocker har svajat något enormt. När det börjar, då brukar det ta 3 dagar innan jag ligger nedbäddad såhär.

Sjuk, finns det ågot värre? Jag tappar timmar på jobbet, jag kan inte träna och jag kan inte umgås med de som får mig att må bra. Jag är sällan nere och ledsen, men sådana här dagar är livet tungt. diabetesen krånglar, jag får inte till det. Blodsockret lever sitt egna liv och det är dagar som denna som jag funderar på att åter ta tillbaka pumpen. Sjukdom var så mycket lättare att kontrollera med pump. Men på samma gång trivs jag med pennorna, det är en evig kamp i mitt huvud; pump eller penna?

Jag ska i nästa vecka in till min sköterska igen, jag har saknat honom. Han är lite som den där vännen man behöver, den som vet vad man går igenom sådana här dagar. Han peppar och pushar mig i rätt riktning, ibland behöver jag det. Någon som visar mig i rätt riktning.

Näe, nu ska jag återgå till sofflocket, blir en dag tillsammans med Sherlockholmes!