Det kommer ofta som en chock när man drabbas av diabetes. Det påverkar alla i familjen. I början kan det vara många olika känslor t ex oro, ilska, sorg. Varför just jag, varför vårt barn, varför just mitt syskon..? Hur ska detta gå, klarar vi behandlingen, blir det komplikationer, kan vi göra det vi brukar..? Man kanske undrar om man gjort något som orsakat sjukdomen.
Det är viktigt att veta att diabetes är inte någons fel. Det är sorgligt att drabbas av en livslång sjukdom, och man reagerar och sörjer på olika sätt, även inom den egna familjen. Det är naturligt att vara ledsen, förtvivlad, förvirrad, arg eller orolig ibland. Någon i familjen som inte drabbats av diabetes kanske känner sig åsidosatt efter en tid.
Med tiden påverkas familjen förmodligen ganska mycket. Man får hjälpas åt att tänka mer på familjens vanor och inte minst måltiderna, som behöver vara regelbundna. Detta kan i och för sig leda till att hela familjen får goda vanor.
Reaktioner från omgivningen
Det kan komma olika reaktioner från omgivningen när man drabbas av diabetes eller visar att man har sjukdomen. Om man råkar ut för att någon reagerar lite konstigt så beror det många gånger på att den personen är osäker, inte känner till så mycket om diabetes, inte vet vad den ska säga etc. Det bästa är ofta att vara öppen och själv ta initiativet att berätta om sin sjukdom.
Kontakter med andra
En stor fördel med kvällsträffar, diabetesläger, diskussionsforum på nätet och liknande är att kunna prata med andra som har erfarenhet av diabetes. Det brukar ofta finnas mycket att prata om. Man känner att man inte är ensam om att ha diabetes. Hur har andra känt? Hur gör andra? Testa gärna
Öppet forum
Skrivet av: Sam Nordfeldt, barnläk, med dr, BUP-klin, US Linköping
Granskat senast av: Ann-Marie Sandström, barnsjuksköt, Ulrica Samuelsson, kurator, Barn- och ungdomssjukhuset, US Linköping och Josefina Lindqvist, barnsjuksköt, Vrinnevisjukhuset, Norrköping