I början behöver föräldrar och barnet/ungdomen med diabetes hjälpas åt mycket, så alla lär sig mesta möjliga om behandlingen. När man blir äldre får man gradvis ta mer ansvar själv.

Det kan vara svårt att veta vad som är lagom mycket ansvar, och det kan bli många konflikter, föräldern kan behöva "tjata" en hel del om blodsocker och annat. Barnet/ungdomen ska vara med och ta ansvar, och bör ta alltmer ansvar efterhand, men inte mer än barnet/ungdomen för tillfället klarar av.

Precis som med andra saker behöver man då och då testa om mer ansvar fungerar, även om föräldern behöver veta om vad som händer. Om det inte fungerar så backar man en tid till mer föräldraansvar. Man blir inte bara automatiskt mogen att klara allt vid en viss ålder, utan alla växer och mognar lite olika, så man får helt enkelt prova sig fram tillsammans.

Ett vanligt problem för många tonåringar med diabetes är att man inte får vara så självständig som man helt naturligt önskar. Det kan leda till extra mycket irritation och konflikter. Då behöver man prata om det och förhandla fram en plan för hur man går vidare och tillsammans tar ansvaret för behandlingen.