Diabit

Kompisarna finns kvar när man fått diabetes, men i början är man kanske mer tveksam till att sova borta, eller kanske kompisfamiljerna blir osäkra. Sådant går att lösa efterhand genom att vara öppen med sin diabetes och dela med sig av det man lärt sig, så andra förstår hur de ska göra t ex vid en känning.

Ska man vara öppen och visa kompisar, klasskamrater eller idrottsklubben att man har diabetes, visa när man tar blodsocker, ger insulin osv? Eller ska man försöka sköta det helt själv, lite diskret? Olika barn och ungdomar känner spontant lite olika.

Att berätta och visa öppet har många fördelar. Man kan lättare få hjälp om något händer. Kompisarna förstår bättre behovet av planering inför spontana aktiviteter. Från de barn och ungdomar med diabetes vi känner tycks det som att de som berättar öppet för kompisarna tjänar på det.

Ibland kan en riktigt kär vän vara ett viktigt stöd och hjälpa en se till att behandlingen fungerar bra. Men liksom i relation till föräldrar kan den som har diabetes vilja vara självständig.

Alltför mycket intresse för blodsocker etc från ens nära och kära kan bli irriterande och leda till konflikter. Då behöver man berätta hur det känns, prata igenom hur man vill att det ska vara istället - och hur man går vidare.

Skrivet av: Sam Nordfeldt, barnläk, med dr, BUP-klin, US Linköping
Granskat senast av: Ann-Marie Sandström, barnsjuksköt, Ulrica Samuelsson, kurator, Barn- och ungdomssjukhuset, US Linköping och Josefina Lindqvist, barnsjuksköt, Vrinnevisjukhuset, Norrköping