Vad händer i kroppen?

bukspottkorteln

Cellerna i kroppen behöver hela tiden energi för att fungera. Energin kommer från kolhydrater i maten som görs om till socker. Socker används som energi för att röra på muskler, få organ att arbeta, hjärnan att fungera/tänka och för att hålla kroppens temperatur. 

Hos friska bildas hela tiden den mängd insulin som behövs
Sockret kommer in i cellerna med hjälp av ett hormon som kallas insulin. Insulinet görs i bukspottkörteln, som sitter på djupet mitt i magen. I bukspottskörteln finns betaceller som producerar insulin. Hos friska personer bildar betacellerna hela tiden exakt de mängder insulin som kroppen behöver just då. Det håller blodsockret ganska jämnt, oftast mellan 3,5-6,1 millimol/l före måltider.

Läs mer om kroppens hormonsystem på 1177.se

När insulin saknas stiger blodsockret, man kissar mer och blir törstig

När du får diabetes typ 1 har betacellerna som bildar insulin till största delen förstörts och slutat fungera. Det bildas därför inte tillräckligt mycket insulin längre. Då kan cellerna inte ta upp allt sockret och mer socker blir då kvar i blod och vävnadsvätskor. Detta leder efterhand till allt högre blodsockervärden. När blodsockret höjts till omkring 10 mmol/l börjar socker läcka ut genom njurarna med urinen. Sockret drar med sig vätska ut ur kroppen. Du kissar mer, blir törstig och kan gå ned i vikt.

Insulinbrist kan leda till ketonförgiftning

Brist på insulin tvingar fram en annan ämnesomsättning. Då bildas ketoner (syror) som restprodukt och alternativt bränsle för kroppen. För mycket ketoner gör dig trött och illamående. Du kan få ont i magen, kräkas och efterhand bli slö. Du kan få ont i musklerna och känna dig sjuk. Detta är början på ketonförgiftning (ketotacidos, syraförgiftning). Till slut kan du bli medvetslös av ketonförgiftning och det kan bli livsfarligt!

När den som har diabetes kräks, tänk på att det kan vara ketonförgiftning (ketoacidos, syraförgiftning). Uteslut det 
genom att kolla blodsocker och ketoner extra.
Läs mer om ketonförgiftning

Skrivet av: Sam Nordfeldt, barnläk, BUP, Akademiska Sjukhuset, Uppsala
Granskat senast av: Camilla Arnmark, sjuksköt, Barnklin, Vrinnevisjukhuset, Norrköping, Ann-Marie Sandström, sjuksköt, Barn- och ungdomssjukhuset US Linköping, Petter Sande, dietist, Barn- och ungdomscentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå

Senast uppdaterad torsdag, 12 april 2018