Från och med januari gäller nya regler för partilotter i Sverige. Regeringen införde 22 procents spelskatt på omsättningen, krav på tydlig partimärkning och ett förbud mot kreditförsäljning. Något totalförbud blev det aldrig. Beskedet var nya råd men inget förbud, trots att flera röster krävde just det.
För Socialdemokraterna, som historiskt finansierat en stor del av sin verksamhet genom lotterier, innebär reglerna en dramatisk förändring. Partiets egen bedömning är att skattenivån gör lotterierna olönsamma. Frågan som hänger kvar: räcker reglering för att skapa lika villkor, eller hade ett förbud varit ärligare?
Så fungerar spelskatten på 22 procent
Skatten beräknas på omsättningen, alltså det totala beloppet som spelas, inte på vinsten. Det är en avgörande skillnad. Ett parti som säljer lotter för 100 miljoner kronor betalar 22 miljoner i skatt oavsett hur stora vinsterna till spelarna är eller hur mycket som blir kvar efter utbetalningar och administration.
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin har beskrivit det som att skatten i praktiken gör partiets lotterier meningslösa. Siffror från A-lotterierna ger en bild av varför. Under 2022 landade vinsten från lotteriverksamheten på 43 miljoner kronor. Året dessförinnan stod lotterierna för hela 45 procent av Socialdemokraternas totala partiintäkter. En skatt som äter upp marginalen på en verksamhet med den typen av volymer slår hårt.
Andra partier som bedriver lotteriverksamhet i mindre skala kan i teorin absorbera kostnaden lättare, men för S handlar det om en av de största enskilda inkomstkällorna.
Reglering framför förbud var regeringens val
Sverigedemokraterna drev länge linjen att partilotter borde förbjudas helt. Regeringen gick inte den vägen. Argumentet var att ett förbud skulle ta för lång tid att genomföra, medan en spelskatt och transparenskrav kunde börja gälla snabbare. Det fanns också en juridisk dimension. Socialdemokraterna hade redan förnyat sina lotterilicenser med giltighetstid till 2029, vilket komplicerade ett omedelbart förbud.
SD valde ändå att ställa sig bakom förslaget. Delvis för att reglerna ändå försvårar verksamheten påtagligt, delvis för att licensfrågan i praktiken hade gjort ett förbud tandlöst under flera år framåt.
Socialdemokraterna å sin sida menar att förslaget handlar om något annat än rättvisa spelregler. Partiet har beskrivit det som ett försök att tysta politiska motståndare genom att skära av en viktig finansieringskälla. Perspektivet från regeringssidan är det motsatta, att partilotter historiskt haft en gräddfil jämfört med kommersiella lotterier och att samma villkor nu ska gälla för alla.
Märkningskrav och kreditförbud
Utöver skatten tillkom två konkreta förändringar i hur partilotter får säljas och marknadsföras.
Alla lotter måste numera vara tydligt märkta med partinamn och partisymbol. Tidigare kunde lotter säljas under namn som inte direkt avslöjade kopplingen till ett politiskt parti. Den som köpte en lott via A-lotterierna visste inte nödvändigtvis att pengarna gick till Socialdemokraterna. Det kravet gäller även reklam, där det tydligt ska framgå vilket parti som står bakom.
Den andra förändringen är att partilotter inte längre får säljas på kredit. Tidigare kunde köpare få lotter hemskickade och betala i efterhand. Regeringen motiverade kreditförbudet med att samma begränsningar redan gäller för kommersiella spelbolag.
Vad det betyder för hur partier finansieras
Partilotterier har varit en del av svensk politisk kultur i årtionden. Framför allt Socialdemokraterna byggde upp en storskalig lotteriverksamhet som genererade tiotals miljoner kronor årligen. Att den inkomstkällan nu krymper eller försvinner tvingar fram ett skifte i hur partiet finansierar sin verksamhet, oavsett om man ser reglerna som rättvisa eller riktade.
Konsekvensen sträcker sig bortom ett enskilt parti. Om partilotterier blir olönsamma ökar beroendet av medlemsavgifter, offentligt partistöd och donationer. Varje sådant skifte förändrar dynamiken kring vilka som får inflytande. Ett parti som finansieras av många småspelarköp ser annorlunda ut än ett som finansieras av färre stora givare. Det är inte en fråga om rätt eller fel, men det förändrar spelplanen på ett sätt som sällan diskuteras i debatten om just lotterier.