Ett blodprov som visar förhöjt proinsulin kan peka på ökad risk för både hjärtinfarkt och typ 2-diabetes. Det visar en studie från Uppsala universitet som följde över 2 300 män i nästan tre decennier. För den som redan lever med diabetes eller prediabetes är det en viktig signal, ett enkelt test kan avslöja dold risk för hjärtinfarkt som vanliga kolesterolkontroller helt enkelt inte fångar upp.
Problemet är att vården fortfarande förlitar sig på mätmetoder som ger en ofullständig bild. Nya blodmarkörer finns, de fungerar, men de har ännu inte nått rutinprovtagningen. Här går vi igenom vilka tester forskningen pekar ut och vad de betyder i praktiken.
Standardtester missar var tolfte patient
De flesta som tar blodprov hos sin vårdcentral får ett LDL-kolesterolvärde. Det är det som brukar kallas ”det dåliga kolesterolet”. Värdet ger en fingervisning, men det berättar inte hela historien.
Forskare vid Chalmers tekniska högskola analyserade blodprover från över 200 000 personer i den brittiska biobanken UK Biobank. Samtliga saknade tidigare hjärt-kärlsjukdom. Resultatet visade att en markör kallad apoB, som räknar det totala antalet skadliga kolesterolpartiklar i blodet, ger en mer träffsäker riskbedömning än det LDL-värde de flesta är vana vid. Ungefär en av tolv patienter riskerar att undervärdera sin hjärtrisk när bara standardmetoder används.
Det är inte en marginell felkälla. Mellan 20 och 40 procent av alla förstagångsinfarkter slutar med döden. Att missa en förhöjd risk hos var tolfte patient innebär att tusentals personer lever med en falsk trygghet.
ApoB vs LDL-kolesterol
LDL-kolesterol mäter mängden fett i en viss typ av partiklar. ApoB räknar istället antalet partiklar som kan fastna i kärlväggarna och bilda plack. Två personer med samma LDL-värde kan ha helt olika antal partiklar, och därmed helt olika risk.
Proinsulin avslöjar dubbel risk
Det som gör sambandet mellan hjärtinfarkt och diabetes extra relevant upptäcktes i en långtidsstudie ledd av endokrinologen Kristina Dunder vid Uppsala universitet. Studien följde 2 300 män under i genomsnitt 28 år och mätte en rad blodmarkörer vid starten.
En av de mest intressanta var proinsulin, ett förstadium till hormonet insulin som bukspottkörteln producerar. Förhöjda nivåer av proinsulin visade sig vara en tidig varningssignal för både hjärtinfarkt och diabetes. Det är ovanligt att en och samma markör fångar upp två så allvarliga tillstånd, och det är särskilt värdefullt för den som redan har förhöjt blodsocker.
Studien pekade också ut apolipoproteinhalter i blodet som en säkrare indikator än traditionellt kolesterolvärde för hjärtinfarktrisk. Skillnaden mot det vanliga LDL-provet ligger i precisionen, apolipoproteinerna visar hur många potentiellt skadliga partiklar som faktiskt cirkulerar i blodet, inte bara hur mycket fett de bär på. Den som lever med diabetes har redan en förhöjd kardiovaskulär risk, och proinsulin kan bli ett verktyg för att fånga upp just de patienter som behöver intensivare övervakning.
90 nya markörer kan varna ett halvår före infarkt
Vid samma universitet driver professor Johan Sundström ett forskningsprojekt med ett annat angreppssätt. Istället för att leta efter en enskild markör har hans forskargrupp identifierat cirka 90 nya blodmarkörer som tillsammans kan förutsäga en infarkt upp till sex månader före den inträffar.
Metoden bygger på att jämföra blodprover från personer som drabbades av hjärtinfarkt inom ett halvår efter provtillfället med prover från matchade kontrollpersoner som inte drabbades. Genom att analysera skillnaderna framträder ett mönster av biologiska förändringar som pågår långt innan personen själv märker något. Varje år drabbas upp till 22 000 svenskar av sin första hjärtinfarkt, och tanken är att ett sådant test skulle kunna fånga upp många av dem i tid.
En intressant aspekt av Sundströms forskning är motivationsfaktorn. En prognos som säger ”du har förhöjd risk de närmaste sex månaderna” väger psykologiskt tyngre än ett abstrakt tioårsriskvärde. Konkret tidsfönster ger konkret handlingskraft.
Lipoprotein(a) behöver bara mätas en gång
Ytterligare en markör som flyger under radarn i svensk rutinvård är lipoprotein(a), ofta förkortat Lp(a). Det är ett blodfett som till skillnad från LDL-kolesterol i princip inte går att påverka genom kost eller motion. Nivån är genetiskt bestämd och förblir stabil genom hela livet.
Ungefär 20 procent av Sveriges befolkning har signifikant förhöjda värden av Lp(a), vilket innebär att deras kärlväggar utsätts för en kronisk belastning som aldrig syns på ett vanligt lipidprov. Chalmersforskningen baserad på UK Biobank-data visade att Lp(a) fungerar som en oberoende riskfaktor, den höjer risken oavsett vad övriga kolesterolvärden visar.
Den praktiska fördelen med Lp(a) är enkel: eftersom nivån är genetisk räcker det med ett enda test under hela livet. Visar det normalt behöver du aldrig testa igen. Visar det förhöjt kan du och din läkare fokusera på att sänka de riskfaktorer du faktiskt kan påverka, blodtryck, blodsocker, rökning, andra blodfetter. Det gör det till ett ovanligt kostnadseffektivt prov.
Gapet mellan forskning och vårdcentral
ApoB, proinsulin, lipoprotein(a), Sundströms 90-markörstest, forskningen har levererat. Men vid de flesta svenska vårdcentraler mäts fortfarande bara LDL-kolesterol, HDL-kolesterol och triglycerider. Varför?
Delvis handlar det om infrastruktur. Att införa nya analyser i rutinvården kräver validerade referensvärden, uppdaterade nationella riktlinjer och utbildning av personal. Delvis handlar det om kostnad och volym, ett test som ska erbjudas till hela befolkningen måste vara billigt nog att motivera den breda screening det innebär. Sundströms 90-markörspanel är fortfarande i forskningsfas och finns inte tillgänglig som rutinprov.
Lipoprotein(a) och apoB går dock redan att beställa som tilläggsanalyser vid de flesta laboratorier i Sverige. Problemet är att få läkare gör det rutinmässigt, och att patienten sällan vet att den kan fråga efter dem. För den som har diabetes, prediabetes eller ärftlighet för hjärt-kärlsjukdom finns det skäl att ta upp frågan vid nästa läkarbesök.
Det mest konkreta steget just nu är att be om ett Lp(a)-test om du aldrig gjort ett. Det kostar lite, behöver bara göras en gång och ger information som inget annat standardprov fångar. Resultatet förändrar inte din genetik, men det kan förändra hur aggressivt du och din läkare väljer att behandla de riskfaktorer du faktiskt kan styra över, och för den som redan balanserar blodsocker dagligen är varje extra datapunkt värd att ha.