Ett ebolavaccin som utvecklades på åtta veckor gavs i fredags till en 37-årig försöksperson i Oxford. Vaccinet riktar sig mot bundibugyo, en ebolavariant som saknar godkänt vaccin och just nu sprider sig i Kongo-Kinshasa. Att utvecklingen gick så snabbt beror på att forskargruppen återanvände samma vaccinplattform som AstraZeneca byggde sitt covidvaccin på, en plattform som redan testats i miljarder doser världen över.
Omkring 50 friska vuxna planeras få vaccinet under de kommande veckorna, och försöken ska sedan flytta till Uganda. Ansvarig forskare är David Pulido-Gomez vid Oxford Universitys pandemiinstitut.
Covidvaccinets teknik fick en ny uppgift
Plattformen som Oxford använde heter ChAdOx1. Det är ett förändrat förkylningsvirus från schimpanser som inte kan föröka sig i kroppen men som levererar genetiska instruktioner till cellerna. Under pandemin blev plattformen grunden för AstraZenecas covidvaccin, och den erfarenheten är hela anledningen till att åtta veckor räckte den här gången.
Forskargruppen behövde inte börja från noll med säkerhetstester av själva virusbäraren. Den delen var redan dokumenterad genom data från miljarder givna doser. Det som ändrades var den genetiska instruktionen: i stället för att träna immunförsvaret att känna igen coronaviruset kodar det nya vaccinet för proteiner från bundibugyo-viruset.
Principen liknar att byta ut programvaran i en dator som redan är testad och godkänd. Hårdvaran, alltså virusbäraren, är densamma. Programvaran pekar mot ett annat mål.
Bundibugyo saknar skyddsnät
Ebola är inte ett enda virus utan en familj med flera varianter. De två vaccin som redan är godkända, Ervebo samt kombinationen Zabdeno och Mvabea, riktar sig mot zaire-varianten. Bundibugyo tillhör en annan gren och täcks inte av dem.
Det pågående utbrottet i Kongo-Kinshasa har hittills smittat närmare 3 000 personer och krävt minst 1 270 liv enligt Världshälsoorganisationen. Dödligheten vid ebolasjukdom varierar kraftigt beroende på utbrott, från 25 till 90 procent, med ett genomsnitt kring 50 procent enligt WHO:s ebolaöversikt. Att bundibugyo saknar vaccin gör situationen svårare att kontrollera, eftersom insatserna hittills har förlitat sig på kontaktspårning, isolering och de zaire-specifika vaccinerna som inte ger korsimmunitet.
Godkända vaccin och deras täckning
Ervebo (rVSV-ZEBOV) och Zabdeno/Mvabea skyddar mot ebola av typen zaire, den variant som orsakade det stora västafrikanska utbrottet 2014–2016. Inget godkänt vaccin täcker bundibugyo, sudan eller taï forest, trots att samtliga varianter har orsakat utbrott hos människor.
Ebolavaccinet testas på femtio frivilliga i Oxford
Den första försöksfasen mäter inte om vaccinet skyddar mot sjukdomen. Syftet är att kartlägga säkerhet och immunsvar. De omkring 50 friska vuxna som vaccineras i Oxford under de kommande veckorna följs med blodprover för att se om deras immunförsvar bildar antikroppar mot bundibugyo-virusets proteiner, och om biverkningarna är hanterbara.
Om resultaten är lovande planeras nästa steg i Uganda, ett land som också drabbats av ebolafall. Att flytta försöken dit handlar inte bara om logistik. Immunsvar kan variera mellan befolkningar beroende på genetik, tidigare sjukdomsexponeringar och näringsstatus. Data från friska vuxna i södra England ger en utgångspunkt, men det räcker inte som grund för ett vaccin som ska användas i centralafrikanska utbrottsområden.
Tidsplanen för ett eventuellt godkännande är fortfarande lång. Fas 1-data måste analyseras, ytterligare studier genomföras, och regulatoriska myndigheter granska resultaten. Även med den snabbaste möjliga processen handlar det om år, inte månader.
Plattformstänket förändrar tidtabellen
Det som gör den här utvecklingen intressant bortom ebola är själva principen. En vaccinplattform med säkerhetsdata från miljarder doser kan laddas om med nya genetiska instruktioner på veckor i stället för att varje nytt vaccin ska byggas från grunden under flera år. Pandemin tvingade fram den tekniken. Nu ser den ut att bli permanent.
För personer med kroniska sjukdomar, diabetes inkluderat, slår infektionssjukdomar ofta hårdare och komplikationsrisken är högre. Snabbare vaccinutveckling innebär kortare tid mellan utbrott och tillgängligt skydd. Huruvida Oxford-vaccinet faktiskt fungerar mot bundibugyo vet ingen ännu, och det avgörs av försöksdata som ligger långt fram i tiden. Men att en forskargrupp kunde gå från labbstart till första injektion på åtta veckor visar att infrastrukturen som pandemin byggde upp fortfarande producerar resultat.