Typ 2-diabetes kan förändra formen på hjärtat, men de strukturella skadorna börjar inte i hjärtmuskeln. Ny forskning från Karolinska Institutet pekar på att de röda blodkropparna hos personer med långvarig diabetes genomgår molekylära förändringar som direkt skadar blodkärlen. Processen kan pågå i åratal utan märkbara symptom.
Över 90 procent av alla diabetesfall i Sverige är typ 2. Sjukdomen kan utvecklas under ett helt decennium innan den upptäcks, och under den tiden utsätts hjärta och kärl för påfrestningar som inte syns på utsidan. Det gör tidig upptäckt till en av de viktigaste frågorna inom modern diabetesforskning.
Blodet förändras efter sju år med sjukdomen
I en studie publicerad i tidskriften Diabetes i januari undersökte forskare vid Karolinska Institutet vad som händer med röda blodkroppar hos personer som haft typ 2-diabetes i mer än sju år. Resultaten visade att blodkropparna inte bara fungerar sämre, de skadar aktivt blodkärlens innerväggar.
Forskarna identifierade ett specifikt mikroRNA, kallat mikroRNA-210, som ökar markant i de röda blodkropparna vid långvarig diabetes. MikroRNA är små molekyler som styr hur gener uttrycks i kroppen. När nivåerna av mikroRNA-210 stiger påverkar det kärlväggarna negativt och bidrar till inflammation och stelhet i blodkärlen.
Det intressanta med fyndet är tidsfaktorn. Skadorna accelererade tydligt efter sju års sjukdom. Det innebär att en person som fått sin diagnos relativt nyligen kan ha ett tidsfönster innan de mest allvarliga kärlförändringarna sätter in, men bara om rätt åtgärder vidtas.
Hjärtinfarkter som inte känns som hjärtinfarkter
Att typ 2-diabetes kan förändra formen på hjärtat är en sak. Att den också maskerar hjärtattacker är en annan. Vid diabetes ser symptombilden vid hjärtinfarkt ofta annorlunda ut jämfört med hos personer utan sjukdomen. Istället för det klassiska bröstrycket kan tecknen vara plötslig andnöd, oförklarlig svaghet eller smärta i ryggen.
Det beror delvis på att diabetes skadar nerverna i hjärtat, så kallade autonoma nerver, som normalt skickar smärtsignaler vid syrebrist. När de nerverna fungerar sämre kan en hjärtinfarkt passera nästan obemärkt. Internationell forskning, bland annat arbeten av kardiologen Sean Lal, har visat att diabetes förändrar hjärtats struktur i grunden, väggarna tjocknar, kamrarna styvnar och pumpförmågan försämras gradvis.
Den kombinationen, ett hjärta vars form och funktion redan är påverkade, och en nervapparat som inte larmar som den ska, gör att kopplingen mellan diabetes och hjärthälsa är betydligt farligare än många patienter inser.
Riskerna multipliceras när flera faktorer samverkar
Diabetes ensamt ökar risken för hjärt-kärlsjukdom. Men sjukdomen uppträder sällan isolerat. Högt blodtryck, förhöjt kolesterol och rökning finns ofta med i bilden, och dessa faktorer adderas inte linjärt, de förstärker varandra exponentiellt.
En person med typ 2-diabetes och normalt blodtryck har en förhöjd risk. Lägg till högt kolesterol och risken mer än fördubblas. Lägg till rökning ovanpå det och risken ökar ytterligare, dramatiskt. Det är ingen slump att kardiologer talar om en ”riskfaktorbomb” när flera metabola störningar samexisterar. Det förklarar också varför kolesterolhantering är så centralt för den som lever med diabetes, även om blodsockret i sig verkar vara under kontroll.
MikroRNA-210 som framtida biomarkör
Karolinska Institutets fynd öppnar för att mikroRNA-210 i röda blodkroppar kan användas som en tidig varningssignal för kärlskador, innan de syns på ultraljud eller andra bildundersökningar. Tekniken är ännu inte klinisk rutin, men studien finansierades av bland annat Hjärt-Lungfonden och Vetenskapsrådet, vilket signalerar att forskningsområdet prioriteras.
Vad forskningen innebär rent praktiskt
Den omedelbara konsekvensen av dessa fynd handlar inte om att vänta på nya biomarkör-tester. Den handlar om att agera på det vi redan vet. Redan 5–7 procents viktminskning kan förbättra insulinkänsligheten mätbart och sänka belastningen på hjärta och kärl. Det motsvarar ungefär fyra till fem kilo för en person som väger 80 kilo.
Fysisk aktivitet har liknande effekt. Rekommendationen ligger på minst 150 minuter måttlig rörelse per vecka, rask promenad, cykling eller simning räcker. Forskning har upprepat visat att den typen av aktivitet minskar inflammationsmarkörer och förbättrar kärlens elasticitet, just de mekanismer som typ 2-diabetes försämrar.
Mellan läkarbesöken
Många med typ 2-diabetes träffar sin läkare ett par gånger om året. Mellan besöken kan egna mätningar av blodtryck och blodsockertrender ge en bild av hur kroppen svarar på livsstilsförändringar. Blodprov som mäter HbA1c, blodfetter och njurfunktion bör enligt nuvarande riktlinjer tas regelbundet, och det kan vara värt att diskutera tätare provtagning med sin vårdgivare, särskilt om man haft sjukdomen i mer än fem år, den tröskel där Karolinska-studien antyder att skadeprocessen accelererar. Vi har tidigare skrivit om hur en gemensam blodmarkör kan flagga för både hjärtinfarkt och diabetes, vilket ytterligare understryker värdet av regelbunden provtagning.
Tidsfönstret som många missar
Det mest oroande med den samlade forskningen är inte att skadorna uppstår. Det är att de uppstår tyst. Typ 2-diabetes kan utvecklas under fem, tio, ibland femton år innan någon testar sig. Under den perioden förändras blodet, kärlen styvnar och hjärtats form anpassas till en allt tyngre belastning. När diagnosen väl kommer har kärlskadorna ofta fått ett försprång som är svårt att hämta in helt.
MikroRNA-210 och liknande biomarkörer kan i framtiden ge läkare möjligheten att fånga upp de här förändringarna tidigt. Men redan nu finns verktyg, regelbundna blodprov, blodtryckskontroll, medvetenhet om atypiska hjärtsymptom, som kan göra skillnad. Den som har typ 2-diabetes och inte har diskuterat sin hjärtrisk med sin läkare bör göra det vid nästa besök, inte om ett halvår.